Ordföljd i huvudsatser och bisatser

Svenska språket följer bestämda regler för ordföljden i huvudsatser och i bisatser. Därför kan man skapa särskilda satsscheman som visar i vilken ordning orden oftast kommer. I ordlistan hittar du förklaringar till begreppen i satsschemat.

En huvudsats är en fullständig sats som innehåller minst ett subjekt och ett finit verb. Huvudsatsen kan ensam bilda en begriplig mening:

Bisatsen däremot är en del i huvudsatsen. Därför kan den inte stå ensam utan kräver en huvudsats. En bisats kan stå både före och efter sin huvudsats. I exemplet nedan står bisatsen före sin huvudsats:

Det går att variera ordföljden i en huvudsats genom att placera olika delar av satsen på fundamentplatsen. Det finita verbet hamnar dock alltid direkt efter fundamentet. En del ord och uttryck som anger tid, rum, sätt eller omständighet (dvs. adverbialet) kan ibland även stå i fältet för satsadverbial.

I början av huvudsatser och mellan dem kan det finnas:

konjunktioner/bindeord: och, samt, respektive, eller, men, fast, utan, ty, för, så
konjunktionella adverb: också, dessutom, därtill, likaså, vidare, dels–dels, dock, annars, i alla fall, nämligen, snarare, ändå, ju, alltså, således, därför, följaktligen
konjunkt. adv. + konj.: både–och, såväl–som, inte bara–utan även, antingen–eller, varken–eller

Ord som inte kan inleda en mening är exempelvis:
absolut, ej, inte, förstås, gärna, ju, nämligen, också, ogärna, verkligen, väl

Exempel
Förstås kan undersökningen utföras på fler än ett sätt. (fel)
Också måste eleverna ha tillgång till vuxna på rasterna. (fel)

Här kan man välja att inleda med ett annat satsadverbial:
Naturligtvis kan undersökningen utföras på fler än ett sätt.
Dessutom måste eleverna ha tillgång till vuxna på rasterna.

Det är också möjligt att flytta fram satsadverbialet i satsen:
– Undersökningen kan förstås utföras på fler än ett sätt.
– Eleverna måste ha också ha tillgång till vuxna på rasterna.

Satsschemat för bisatser ser ut så här:

Bisatser inleds med ett bindeord, så kallade bisatsinledare. Dessa kan bestå av:

subjunktioner: att, därför att, för att, genom att, så att, trots att, utan att, eftersom, fastän, ifall, innan, medan, när, om, då
frågeord: vad, vem, vilken/vilket/vilka, när, var, vart, hur, varför, hur många, varifrån
relativa pronomen: som, vars
relativa adverb: där, dit

I bisatser kommer ALLTID

  • subjektet före det finita verbet:
    Maria går.
  • satsadverbialet före det finita verbet:
    ... att Maria inte gick.

Kanske känner du till BIFF-regeln: I bisatser står ”inte” före det finita verbet.

Läs mer om ordföljd i huvudsatser och bisatser i:

Funktionell svensk grammatik (2005) av Maria Bolander, Liber
Handbok i svenska som andraspråk (2012) av Claes Garlén och Gunlög Sundberg (utarbetad av Språkrådet), Norstedts


Sidansvarig: Studieverkstad

Utskriftsversion